Turismen är Kanarieöarnas huvudnäring och varje år kommer miljontals människor från hela världen för att njuta av allt som finns på Lanzarote. Tack vare de vackra, naturliga stränderna, det otroliga vulkaniska landskapet och massor med sol, har ön mycket att erbjuda de som besöker ön.
Majoriteten av den arbetande befolkningen är på ett eller annat sätt involverad i turismen, som går från klarhet till klarhet. Det finns många yrken inom turism, från taxichaufförer och byggnadsarbetare, till servitörer och hotellpersonal.
Långt innan turismen kom var Lanzarotes ekonomi främst baserad på att odla en enda gröda i taget, som socker och vindruvor. Tidigt under 1900-talet tog odlingen av druvor slut, p.g.a. konkurrens från andra länder och växterna förstördes av sjukdomar. Efter det har vinodling börjat blomstra igen och det finns förstklassiga vingårdar på alla kanarieöar.
Tidigare fanns ytterligare ett bildrag till öns ekonomi: produktionen av koschenill, ett färgämne som fås ur en parasiterande insekt som lever på en kaktus. Stora delar av ön täcktes av fikonkaktus och framställningen av det röda färgämnet blomstrade. Men det var bara en tidsfråga innan efterfrågan på färgämnet upphörde och produktionen dalade plötsligt. Men koschenillproduktionen har fått ett litet uppsving igen, för det används i kosmetika, läkemedel och som färg i mat och dryck.
Tillverkning av salt var också en viktig industri på Lanzarote fram till mitten av 1900-talet, med en årlig produktion av omkring 10 000 ton. Det mesta av det salt som framställdes användes inom öns fiskeindustri för insaltning och för tillverkning av fiskerivaror. Då kylskåpet uppfanns minskade produktionen avsevärt och i dag tillverkas endast omkring 2 000 ton årligen. En liten del av det salt som i dag tillverkas säljs som bordssalt av hög kvalitet. Varje år i juni använder man också traditionellt tonvis med salt för att göra otroliga utsmyckningar på gator och torg under festivalen Corpus Christi i huvudstaden Arrecife.
När det gäller andra grödor så finns det bönder som odlar mängder av lök, tomater och potatis, liksom olika sorters grönsaker, melon, pumpa samt tobak.
I dag är grunden för all odling på Lanzarote en slags torrodling som kallas enarenado, som los lanzaroteños började använda efter vulkanutbrotten under det tidiga 1700-talet, då större delen av den bördiga jorden ödelades. Det är en metod som går ut på att man odlar i picón, ett svarta vulkaniska grus som absorberar fukt och hindrar avdunstning. Dessutom har man låga, halvmåneformade murar som skyddar växterna från att torkas ut i den ständigt blåsande vinden. På det här sättet har los lanzaroteños hittat ett smart och framgångsrikt sätt för framställning av utmärkta jordbruksprodukter.
Eftersom det inte finns några ängsmarker på Lanzarote så finns ingen nötboskap eller får som betar, men otroligt nog har man getter. De var ursprungligen endast till för mjölkproduktion, men i dag har man de mest för ostframställning.
Mellan öns östra kust och den afrikanska kusten finns fina fiskevatten och fiske har alltid varit en bra basnäring i Lanzarotes traditionella ekonomi. Arrecife ligger Kanarieöarnas näst största fiskehamn och man tar tillvara stora mängder sardin, havsabborre samt papegojfisk.
Om man har eget hushåll – eller om man vill ha med sig en specialitet från ön – ska man absolut prova Lanzarotes getost. Den finns i flera olika varianter och alla sorter smakar utmärkt!
