På gränsen in till Parque Nacional de Timanfaya står en skylt med den busiga El Diablo-loggan på (Djävulen) – som designats av César Manrique. Strax därefter kommer man förbi kamelparken Echadero de los Camellos och där kan man ta en tur på dromedar som tar 20 minuter runt yttre kanten av nationalparken Timanfaya, om man nu vill prova på ett intressant sätt att färdas! Inte långt från kamelstationen ligger det ett litet geologiskt museum Museo de Rocas, som visar exempel på stenar från parken.
Nationalparken har fått sitt namn efter en av de elva byar som begravdes under lava och aska under vulkanutbrotten under tidigt 1700-tal. Parque Nacional de Timanfaya utnämndes till skyddat område och nationalpark 1974.
Det här grandiosa vulkaniska landskapet i många skiftningar som omger Montañas del Fuego (Eldbergen) är omkring 51 kvadratkilometer stort och det ligger strax norr om Yaiza mot Masdache västerut och det täcker en stor del av den nordvästra kusten. Det är utan tvekan Lanzarotes mest sevärda landskap, trots att det nästan inte finns några fåglar, djur eller växter här.
I det här området har det inträffat dramatiska vulkaniska utbrott i historisk tid, Under sex år på 1700-talet fick fler än trettio vulkaner kraftiga utbrott då de spydde ut eld, rök och otroliga mängder magma, som spreds runt i det omkringliggande landskapet och begravde hela byar. Som tur var hade människorna redan lämnat sina hem, så även om det här var en naturkatastrof så kom ingen till skada. Utbrotten förändrade nästan en fjärdedel av ön till ett hav av stelnad lava, vulkaniska klippblock i olika färger och kopparfärgad sand och stora områden täcktes av ett tjockt lager av lapilli (lavagrus). Det här materialet formade det som kallas malpaís (obrukbart land) och ännu 250 år efter de här utbrotten finns knappt några växter alls. För närvarande är området relativt säkert, men det bubblar fortfarande under ytan och man kan känna att det luktar svavel.
Parque Nacional de Timanfaya kan man endast besöka med buss eller genom guidade vandringar och man får inte ströva omkring på egen hand i parken. Man betalar en entréavgift vid en bom ett kort stycke efter kamelparken längs vägen.
Turen tar omkring 40 minuter längs en 10 kilometer lång väg: Ruta de los Volcanes, genom hjärtat av ett fantastiskt landskap som förvånar med sina färger. Det är ett otroligt besök man inte glömmer i första taget och man blir verkligen imponerad av att se ut över alla vulkankoner, ned i kratrar och över fälten av picón (lapilli) och kika in i lavatunnlar.
Det är flera stop under turen men besökarna får inte kliva ur bussen, så när man ska fotografera – som man ju så gärna vill – får man göra det genom fönsterrutan. Turen går också till Islote de Hilario, en svart vulkan som dominerar vyn och som är 510 meter hög och därmed det högsta av Montañas del Fuego. Det här otroliga månlandskapet måste man bara se när man är på Lanzarote. Ta med lämpliga skor och kläder, eftersom det kan vara kyligare här.
En del av upplevelsen av vulkanerna är restaurangen El Diablo, som man inte ska missa, för här finns en grill där man använder bergvärme med en gjutjärnsgrill som står över ett hål i marken – ytterligare en av César Manrique smarta idéer. Personalen gör också imponerande uppvisningar där de visar hur varmt det egentligen är alldeles under ytan… se upp för elden!
Parque Nacional de Timanfaya är öppen för besök dagligen 09.00-17.00 och under sommarsäsongen håller den öppet två timmar längre (15 juli-15 september).
Entréavgiften är måttlig.
